Ä L S K L I N G

 
 
Våran treåring.
Tre år gammal & i sommar blir du fyra känns helt galet.
Fick mitt första barn våran älskade Henry & du har lärt mig att bli en mamma, jag försöker så gott jag kan att finnas där på bästa sätt. Älskar dig oförklarligt mycket finns inte ord för den kärlek man känner till sina barn. Att få finnas med vid din sida & ta del av allt som sker är jag så tacksam för. Det skär i mitt hjärta att se dig ledsen eller sårad, men tänker då också att det är viktigt att barn (mina barn) ska få ett stort känsloregister & att det hör livet till. Att dom får ta del av olika situationer & känslor för att ha empati med andra i sin omgivning under sitt vuxna liv. Tror föräldrar idag är så mån om sina barns lycka & att de alltid ska vara glada. Vilket kan bli ganska påfrestande för våra små & sätter stor press i hur dom ska känna & vara. Tänker att dom borde också få ha dåliga dagar & bara vara ibland. Men vad vet jag? tänker iallfall mycket på mina barn & det bästa jag vet är att se dom le & skratta från hjärtat, så hetsen över att dom ska ha det bra hela tiden är jag nog ganska delaktig i, borde nog bara luta mig tillbaka & observera mer. Bara vara & njuta av dom små ovärdeliga stunderna som man får då man är i nuet. 
Det var lite föräldratankar som snurrar runt i mitt huvud & tänkte dela med mig av.
 
Natti!