T A V L A

 
Älskar denna bilden på Henry i mina brillor, blir att göra en större tavla av denna!

Ä L S K L I N G

 
 
Våran treåring.
Tre år gammal & i sommar blir du fyra känns helt galet.
Fick mitt första barn våran älskade Henry & du har lärt mig att bli en mamma, jag försöker så gott jag kan att finnas där på bästa sätt. Älskar dig oförklarligt mycket finns inte ord för den kärlek man känner till sina barn. Att få finnas med vid din sida & ta del av allt som sker är jag så tacksam för. Det skär i mitt hjärta att se dig ledsen eller sårad, men tänker då också att det är viktigt att barn (mina barn) ska få ett stort känsloregister & att det hör livet till. Att dom får ta del av olika situationer & känslor för att ha empati med andra i sin omgivning under sitt vuxna liv. Tror föräldrar idag är så mån om sina barns lycka & att de alltid ska vara glada. Vilket kan bli ganska påfrestande för våra små & sätter stor press i hur dom ska känna & vara. Tänker att dom borde också få ha dåliga dagar & bara vara ibland. Men vad vet jag? tänker iallfall mycket på mina barn & det bästa jag vet är att se dom le & skratta från hjärtat, så hetsen över att dom ska ha det bra hela tiden är jag nog ganska delaktig i, borde nog bara luta mig tillbaka & observera mer. Bara vara & njuta av dom små ovärdeliga stunderna som man får då man är i nuet. 
Det var lite föräldratankar som snurrar runt i mitt huvud & tänkte dela med mig av.
 
Natti!
 
 
 
 
 

Liknande inlägg

STOLT MOR

 
 
 
(bild från i våras då Saga fortfarande låg i magen)
Måste bara skriva lite om våran älskade son & glädjespridare!.
Idag då vi satt & åt middag ställde Petter frågan om Henry skulle sova i sin egna säng i natt så som några i hans förskola gör, Henrys svar var: Ja Pappa det vill jag. Både jag & Petter blev chockade & nästan lite ställda, han har varit så himla noga med att somna med mig i våran säng, man kan säga att vi sovit fyra peroner i våran säng sista tiden. Men tror också att Henry har börjat tycka det är lite jobbigt då Saga vaknar runt 5 - 6 tiden & pratar på för fullt med sin höga stämma.
 
Har kommit fram till att inget går att pressa fram, barn kommer att vara mogna när dom själva är det (om ni förstår) vilket jag tycker är fantatsikt. Fattar inte denna stress om att barn ska vara så himla självständiga i tidiga åldrar, vissa är det & vissa inte men tycker inte att det finns några rätt & fel. Om jag blickar tillbaka på min barndom har jag minne av att jag kunde gå över & lägga mig i min mamma & pappas säng i ganska hög ålder, var iallafall äldre än 3 år. Sedan är vi olika med sömnrutiner också vissa tycker det är mysigt med barnen i sängen (som jag) & vissa inte då blir det dock mer påtagligt. Så nu sussar han gott i sin säg efter att ha läst en saga (med Petter) om pirater;). Får se om han vaknar i natt & kommer över till oss vilket känns lite väntat, men att han börjar med att somna in i sin säng är super tycker vi!
 
Natti